Tuesday, November 4, 2008

Tycka lika.

Äntligen fick jag arslet ur soffan fåtöljen och tog mig ned till stan för att, under bokläsning och kaffedrickande, fundera på om jag verkligen ville se Låt den rätte komma in".
Och det gjorde jag. Kaffet var gott, boken vad god och filmen likaså. En god dag, i det stora hela.

Det är nog det enda jag och Olle har varit eniga om på sistone, de få gånger vi pratar om/med, varandra nu för tin. Men han hade ju rätt, som så många gånger förr.
Hade någon frågat mig om två ingredienser till en film som jag tror skulle misslyckas totalt så hade jag antagligen svarat "en vampyrfilm, på svenska!".
Men icke då, jag har fortfarande kvar den sköna känslan i kroppen som infann sig på biografen och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av hur man med så små medel (om det nu var små medel, jag tycker det iaf och i min värld är det något bra) kan få ut sådan effektfullhet.

Alla tolvåriga grabbar borde helt klart ha en egen tolvårig, söt liten flickvampyr som kompis som kan vara ännu underligare än vad de är.

Det skulle inte förvåna mig om Hollywood snappar upp denna film och förvandlar till något monstruöst och döpa den till "Let me in!" för att sedan bli plagierade av Hefner som gör "Allow me to cum inside".

Så gå och se den nu, innan den dystra framtiden är här med porrmakeovers och dyra försämringar!



3 comments:

Olle said...

Har du läst boken?
Och glöm inte att det är Tomas Alfredsson som regisserat, han räknas knappt som svensk regissör. Jag tycker han är så bra att jag funderar på att åka och se My fair lady i hans regi, det kan liksom inte vara dåligt.

Bland skärvor och glas said...

Jag har inte läst boken, men jag funderar på att göra det nu.
Och Tomas Alfredson känner jag inte till så mycket om men det kan säkert vara värt att ta reda på lite.. något du rekomenderar?

Olle said...

Du har sett en del, du vet bara inte om det. Han har regisserat Bert-filmen, Fyra små filmer och Fyra nyanser av brunt. Nu vet du.