Sub Poena

Det är söndag.
Det är matchdag.
Det är så fans-fult jävla svårt att få ledigt en söndag trots att jag prövat Allt i en veckas tid och vi möter serieledarna idag, som vi saknar tre poäng till med en match till godo. En sexpoängsmatch där vinst ger oss delad ledning och förlust gör att resten av säsongen ser riktigt tuff ut.
Så, jag får inte ledigt hur jag än försökt, vårt eget geni, Henke, är fortfarande skadad efter förra matchens påhopp och vi saknar så många spelare att de som spelar blir glada om vi får ett fullt lag.

Mitt missnöje bara växer, med allt.
Spela eller inte spela, det avgör hela min vecka och jag har känt en längre tid hur mitt humör, mitt tålamod och mian framtidsutsikter bara sugs längre ned och nöts, skalas av och trampas på.
Det här är inte en bra dag.

Not at all.
Snart dags för jobb. mörkret utifrån kryper nästan in genom fönstren och lägger sig som en ridå mellan lamporna och mig.

Mitt enda utlopp för min frustration är idiothög musik.

Sub Poena, under bestraffning av.

Överlägset bäst idag är ändå Tina som nyss frågade hur jag ska göra på jul och om jag, eventuellt, vill fira med dem eftersom ingen av oss kommer åka hem till lilla byn för att träffa släkt.