Se här

Stulet direkt från Sandra, något jag gärna tar mig friheten att göra då hennes bilder nästan lyckas fånga det underbara med att vara nära henne.
Dessutom är det lite rättvisa eftersom hon tar sig friheten att fluffa runt i mina tröjor medans jag inte ens får på mig hennes över huvudet.

Det är sådana här stunder då jag äter lite innan jobbet och känner hur klockan tickar iväg, det är då jag tänker på hur fort tiden gått och hur länge jag varit ihop med denna där lilla flickan med världens sötaste näsa. En näsa som dessutom aldrig snorar, till skillnad från min egen. Också det en orättvisa bland många.
Tankarna på tid får mig att sakna henne ännu mer och det gör inte saken bättre att hon bott utomlands nästan halva vårt förhållande som nu är ligger någonstans runt de 42-43 månaderna. Bokstavligen talat, vi kom fram till att hon varit utanför Sveriges gränser i 21, eller 22, månader. Vilket är ganska länge och såhär i efterhand, ganska tråkigt, ibland. Det känns som att större delen av min tid går åt till att längta och sakna istället för att göra roliga saker ihop och njuta av varandras sällskap.
Som nu senast, från tisdags till torsdags då jag fick abstinensbesvär delux och tog ett flyg till henne, det var helt underbart. Men det räcker inte. Mina Sandrabatterier hinner inte fyllas på, det är omöjligt att krama in så mycket av henne att det håller en månad till och jag vill redan nu tillbaks till henne.
Möjligheten att ta tjänstledigt, orlov (eller vad det heter på danska) finns ju så jag kan dra på mig studieskulder och bli superblatte i Berlin ett halvår under vilket jag, förhoppningsvis, kan lära mig lite tyska, men sen då?
Jag vill inte få sparken från jobbet för att jag aldrig är där, även om det innebär att jag får en ny anställning så fort jag vill, då måste jag börja om från början igen och jag känner lite hur jag börjar missta förståndet här hemma.
Ett alternativ är ju att hacka Zlatans konto och stjäla ett par dagslöner, det skulle ju räcka året ut, minst, och köpa mig så mycket tid att jag nog skulle ha tid att alstra så mycket Sandra så jag på egen hand kan lysa upp vintermörkret i min lägenhet.