Jobb i korthet

Varmt.
Trött.
Ont.
Glida fram.
Skratta åt idioter.
Mer ont.
Glass.
Fundera på möjligheten att slita ut två ryggkotor och jobba vidare.
Svettas som en gris av att jag ännu inte gjort slag i saken.
Längta iväg.
Sakna.

Misslyckas med att dagdrömma när ryggen gör sig påmind.

Och nu inser jag att jag inte vill sitta upp. Jag vill inte ligga ned heller och jag vill verkligen inte stå.
Tyvärr vet jag inte vilka alternativ som återstår och imorgon är det fotboll kl två innan pokerpassets tidiga start.

Kuken.