Det är lite mer än 24 timmar sedan jag vaknade igår och det kanske är för att det är måndag, eller för att gardinerna lät små solstrålar smyga in runt dem, men jag är på mycket bättre humör idag. Det vore bekvämt att ge Sandra både skuld och ros nu, för igår när jag satte mig vid datorn igen efter att ha legat i sängen i ett försök att upphäva min existens för en stund, möttes jag bara av svordomar och skälsord. Det bryr jag mig i vanliga fall aldrig om, hon är ju min egen lilla utvecklingsförstörda kuksugerska, men igår tog jag åt mig, blev sur, moloken och bestämde mig för att gå härifrån omgående. Jag ville antagligen bara höra något annat. Idag däremot väcktes jag av min mobil som varslade om skrivna ord och idag blev jag pigg och på bra humör så fort jag läste dem.
Vad som förvånar mig är hur jobbet kan ha en reabiliterande inverkan på mig ibland. När jag får på mig den fula uniformen med den röda västen och står vid roulettebordet kan jag agera lite hur jag vill. Inom hårt åtstramande ramar naturligtvis, men jag känner mig så pass hemma och ibland får jag känslan av att jag tillåts att tänja lite på gränserna då jag vet vad jag gör, i nästan alla situationer.
Jag lyckades till och med lära mig lite mer av det thailändska räknesystemet. Hur fan det stavas har jag ingen aning om men det låter ungefär såhär: zip - tio. ji zip - tjugo. jang zip - trettio.
Vad nollan heter blev jag aldrig säker på igår för jag kunde inte avgöra om damen som spelade sa just det eller mer harklade sig.
Egentligen är jag på väg ut men snookern på tv har hållit mig kvar en stund till. Fast jag måste lämna lägenheten och få lite frisk luft. Dessutom återstår det 210 skruvar och spikar i min byrå som behöver lite uppmärksamhet.
Vad som förvånar mig är hur jobbet kan ha en reabiliterande inverkan på mig ibland. När jag får på mig den fula uniformen med den röda västen och står vid roulettebordet kan jag agera lite hur jag vill. Inom hårt åtstramande ramar naturligtvis, men jag känner mig så pass hemma och ibland får jag känslan av att jag tillåts att tänja lite på gränserna då jag vet vad jag gör, i nästan alla situationer.
Jag lyckades till och med lära mig lite mer av det thailändska räknesystemet. Hur fan det stavas har jag ingen aning om men det låter ungefär såhär: zip - tio. ji zip - tjugo. jang zip - trettio.
Vad nollan heter blev jag aldrig säker på igår för jag kunde inte avgöra om damen som spelade sa just det eller mer harklade sig.
Egentligen är jag på väg ut men snookern på tv har hållit mig kvar en stund till. Fast jag måste lämna lägenheten och få lite frisk luft. Dessutom återstår det 210 skruvar och spikar i min byrå som behöver lite uppmärksamhet.
9 comments:
"min egen lilla utvecklingsförstörda kuksugerska"... boyfriend of the year? nja...
anonyma du:
trodde vi pojkar fick pluspoäng av att säga vad våra flickvänner ville höra?
knepigt det där.
anonym - tänk om det faktiskt är så att jag är hans lilla utvecklingsstörda kuksugare och att jag är nöjd med det?
Ni har ett fantastisk sätt att visa er kärlek.Kalla henna för kuksugerska, vara otrogen osv.
Fast det är nästan ett hån mot de som är utvecklingstörda på riktigt : )
Inte ens jag o min halvstörda pojkvän skulle kalla varandra för utvecklingsstörda men jag antar att vi alla är olika. Jag är så nyfiken på dig och din uppväxt, Sandra, som vill och gillar att bli kallad utvecklingsstörd kuksugerska.? Berätta mer. Jag är nyfiken på hur vissa människor tycker ord som sådana är ok medans andra nästan dör av blotta åsynen-
sanna, seriöst, hur pryd är du i sängen? dom kanske har så pass bra förhållande att dom har inget emot att kalla varandra för sånt, dom kanske är så pass comfortable med varadra att dom icke har nått emot det &vet hur pass mycket dom älskar varandra?
eh what do i know? men, yä
Jaha, jag trodde att du skrev "utvecklingsförstörd" som nån sorts skämt också, men förstår nu att du verkligen trodde att det hette så. hehe. hehehe. hehehe.
men skärp till er. jag kallar andreas för älskling, hora, sötnos, slampa, baby, och alla betyder att jag älskar honom.
min uppväxt har inget med detta att göra, däremot humor och ja, precis som någon skriver här ovanför, att vi inte måste kalla varandra gulliga saker för att ändå förstå att vi tycker om varandra.
hade jag inte tyckt att det var okej och jävligt roligt att bli kallad kuksugerska hade jag självklart sagt åt honom att sluta göra det.
och hans lilla affär har inte heller med detta att göra. varför skulle det det? det var då. detta är nu. och nu är jag hans utvecklingsförstörda lilla kuksugare och han är min underbara lilla hora.
Noll på thailändska heter soon, om jag inte minns fel. Jag har inte använt det ordet på väldigt länge. :)
Post a Comment