Som att varje tår
tar med en bit av min själ
lämnar ett spår
på väg längs deras stig
och sakta trasas jag ihjäl.
Mitt himlavalv
där alla stunder av kärlek tindrade
likt stjärnor med varsin saga
det har varit min natt och min morgon
längtan, sömn och lycka.
Men nu har det dragits undan
som ett täcke en kall morgon
när den varma luften dröjer sig kvar.
Nu vaknar jag frysandes utan svar.
Min stjärnhimmel har ett namn
hennes namn har jag viskat tiotusen gånger
hennes ansikte har fyllt mig med sånger
och nu vaknar jag med gråt, minnen och ånger.
Jag är ensam kvar i min borg
där en människa förvandlats till minnen
och all kärlek förvandlas till sorg.
No comments:
Post a Comment