Sockervadd

Andetagen är fortfarande sådär skönt genomträngande, som om luften inte bara passerar på tomma vägar utan tar små avstickare in i kroppens alla hörn. Och fyller mig med energi, trots att jag precis har bränt ett lager av just det. Första Serievinnar-cupmatchen avklarad, 4-0 till oss, andra nollan i rad och om två veckor väntar M-ligans stora, stygga varg, Absolut. Ständigt omgivna av fuskrykten om för många licensierade spelare. Det ska bli kul, de har vunnit högsta divisionen fem år i rad, eller liknande, och spelar vi som vi gjort de senaste matcherna kommer de få det mycket, mycket jobbigt.

Kan tyvärr inte se några nya bollmärken, skrapsår eller brännmärken från golvet på mig själv. Antagligen säger kroppen "tack för det" och ser fram emot två veckor semester från sådant, ungefär lika mycket som jag skulle se fram emot två veckor semester från jobbet.

Nu skiner solen, träden utanför fönstret vajar lätt och alla vita blommor på dess grenar får det att se ut som en ganska..dålig sockervadd, men likväl, en sockervadd. Har jag tur nu hittar jag en öl eller två i kylskåpet och ett par vänner på Fredriks gård som väntar på att börja grilla. Det är vi förtjänta av!

På tal om socker, Sandra borde snart vara framme vid nästa etapp, de skulle ge sig av på en niotimmar lång färd idag, möjligen mot Hamburg. Hoppas hon finner något gott där, hennes chockladkaka är nog slut sedan länge..