I en antistatpåse

Det blev ganska sent igår, hjärnan fungerade inte och kontakten med sömnforum var ovanligt seg. Fortfarande lite trött efter matchen och två timmars för kort sömn så hade jag högre förhoppningar om att snabbt falla ned i den sköna dvalan som, även utan min flicka, är välkommen. Dock blev det inte så och när jag vaknade i morse för att ta mig ned till Baltzargatan och Kompletts nya varautlämningsbutik så var det trötta ögon som blinkande ledde vägen, ned genom stan.
Mitt grafikkort la för några dagar sedan av och jag hoppas att de kan finna ett tekniskt fel på skiten så jag får ett nytt i retur. Jag hittade varken kvitto eller originalförpackning utan det enda som jag hade hemma och som hör till är en antistatpåse, i vilket kortet nu ligger och förhoppningsvis blir inpackat i mängder av mjuk bubbelplast och en lagom stor kartong.
Precis så som jag gärna skulle bli nedpackad. I en stor hög av värmande och mjuk omstoppning, precis som att somna ihop med Sandra. I en påse, utanför staden, i en anti-stat utan smutsljusa nätter. I en värmande kram där stjärnorna är det enda ljus som finns och där inga jävla broar leder över till Danmark, där inga inflamerade armar vägrar läka och där jag inte behöver känna mig som en utlänning som inte kan språket och inte ens kan hitta en kaka att köpa till arbetskamraterna.

Jag byter gärna plats med mitt trasiga grafikkort, jag avundas det där det får ligga i mörkret och det mjuka.
Förslut mig.