Saturday, September 27, 2008

Kommentarer

Istället för att kommentera det tänker jag skriva lite kort här, kort för att få det gjort och kort för att ansträngningen att tränga igenom den ändå ganska tunna öldimma, sömnbristen och ja, iprenknaprandet, fodrar ett inlägg av den inte allt för utbredda sorten.

Sandra.

Du med, av mig, oändligt många namn.

Din press på dig att sätta press på för att skapa press så att du känner pressen att skriva, skapa, tänka, är nog inte ett måste som du själv behöver känna dig pressad att skapa.
Den skapar sig själv, så att säga. Det ser du kanske inte, men det gör jag.

Det är något bra du åstadkommer, något anmärkningsvärt som skiljer de som inte skapar från de som gör det.

Uppenbarligen har du redan börjat lite, i ett kort utbrott.

Utbrott är bra, ibland. Liksom att brottas, med dig. Helst innan 1912, då en brottningsmatch i OS tog elva timmar.

Post; konsert, tankar, tillbakablick, defragementerande. Post; gammal spindelväv.


Tro rätt, tro fel.

1 comment:

Olle said...

Apropå Sandra: hälsa henne att jag tycker hon bör ge Sopranos en chans, om inte annat så för kvinnoporträtten (ja faktiskt).