Sidan 331.

Mina föräldrars lägenhet ser precis ut som den brukar göra. Mattorna ligger där de alltid legat, stolarna står där de alltid kommer att stå och lamporna är de samma, även fast de inte syns riktigt. Det enda som är onormalt är nog avsaknden av hundhår. Det, och faktumet att jag står i Björns gamla rum och vet att han har tagit livet av sig.

I handen håller jag en bok. En tjock bok med ett dubbelvikt bokmärke i silver. Det är lagt mellan sidorna 331 och 332, två sidor som visar en karta över ett kustområde och en pil som visar.. någonting. Antingen är det där han ligger, dit han ska eller där svaret finns på varför han gjorde det han gjorde. För jag vet inte, jag förstår inte och det som får min frustration att byggas upp till bristningsgränsen är att svaret finns Där, någonstans, så jävla nära men jag fattar bara inte.

Bägaren rinner över, vreden, ångesten och hjälplösheten svällar upp i ett enormt mål som sprängs ut likt Big Bang och jag vaknar.

Jag har drömt samma dröm hela natten, ett oräkneligt antal gånger. Klockan stod på 14.04 och jag hade vaknat minst tio gånger och somnat om lika många, bara för att fortsätta på, eller drömma om, samma vidriga historia.

Bror.

Ta inte livet av dig är du snäll. Inte ens när jag sover.