Det är fruktansvärt varmt idag och i solen vid caféet insåg jag att jag mycket väl kommer få huvudvärk och känna mig som en nedslagen oxe desto längre dagen lider.
Mycket riktigt har nu huvudvärken nästan börjat titta in på besök och då jag sitter och slöspelar lite WoW och pratar med de gamla gossarna hemifrån hänger sig min jävla dator när jag som bäst flyger omkring. Ganska irriterad startar jag om datorn och tänker att det fan inte får hända mycket oftare, burken kommer ju snart gå sönder helt och hållet om jag håller på att reboota den på det här viset och jag kan för mitt liv inte begripa hur det satans spelet kan hänga sig när jag flyger över just det Där området. Det finns fan ingen logik i det hela.
Så jag startar om datorn och väl inne igen beklagar jag mig över det just inträffade och diskuterar olika sätt problemet kanske uppstått och hur de eventuellt går att lösa.
Jag hittar någon som kan väcka mig till liv igen, bestiger mitt flygande jävla lejon igen, rycker på axlarna åt den lilla retfulla masken bak i skallen som säger "haha, det kanske händer igen!".
Och det gör det.
Fyrtionio sekunder efter att jag börjat flyga därifrån men innan jag hunnit bort så hänger den sig igen och vartenda korn av vrede, alla små frön som såddes för länge sedan och som jag styckat upp, malt ned, gömt och spärrat in på avlägsna delar i min hjärna bryter igenom barrikaderna och får mig att vilja skrika rakt ut, drämma näven så hårt jag kan i bordet och skalla sönder skärmen i två bitar. Genast startar jag om datorn igen, tungt andandes och önskar sätta på Inflames så jävla högt att grannens hund förvandlas till en gris och Hinhåles jävla mormor själv kommer upp och ber mig sänka musiken, varpå jag borde köra över henne med mitt hjulburna skoställ.
Dessutom har klockan passerat fem vilket får de två timmarna det är kvar till jobbet att kännas som "nästa minut", konstant. Jag kan inte slappna av och jag vill inte gå ut, jag vill inte ha sol och jag vill bara stänga av hjärnan, verkligheten och mitt humör ett par timmar.
Må fan ta den som jävlas på jobbet ikväll.
Fast om den lilla konstiga asiaten som först ramlade av stolen, sen somnade och sedan föll ihop bara för att glatt vinka hej då till alla innan han gick är där igen kanske jag flinar lite.
Mycket riktigt har nu huvudvärken nästan börjat titta in på besök och då jag sitter och slöspelar lite WoW och pratar med de gamla gossarna hemifrån hänger sig min jävla dator när jag som bäst flyger omkring. Ganska irriterad startar jag om datorn och tänker att det fan inte får hända mycket oftare, burken kommer ju snart gå sönder helt och hållet om jag håller på att reboota den på det här viset och jag kan för mitt liv inte begripa hur det satans spelet kan hänga sig när jag flyger över just det Där området. Det finns fan ingen logik i det hela.
Så jag startar om datorn och väl inne igen beklagar jag mig över det just inträffade och diskuterar olika sätt problemet kanske uppstått och hur de eventuellt går att lösa.
Jag hittar någon som kan väcka mig till liv igen, bestiger mitt flygande jävla lejon igen, rycker på axlarna åt den lilla retfulla masken bak i skallen som säger "haha, det kanske händer igen!".
Och det gör det.
Fyrtionio sekunder efter att jag börjat flyga därifrån men innan jag hunnit bort så hänger den sig igen och vartenda korn av vrede, alla små frön som såddes för länge sedan och som jag styckat upp, malt ned, gömt och spärrat in på avlägsna delar i min hjärna bryter igenom barrikaderna och får mig att vilja skrika rakt ut, drämma näven så hårt jag kan i bordet och skalla sönder skärmen i två bitar. Genast startar jag om datorn igen, tungt andandes och önskar sätta på Inflames så jävla högt att grannens hund förvandlas till en gris och Hinhåles jävla mormor själv kommer upp och ber mig sänka musiken, varpå jag borde köra över henne med mitt hjulburna skoställ.
Dessutom har klockan passerat fem vilket får de två timmarna det är kvar till jobbet att kännas som "nästa minut", konstant. Jag kan inte slappna av och jag vill inte gå ut, jag vill inte ha sol och jag vill bara stänga av hjärnan, verkligheten och mitt humör ett par timmar.
Må fan ta den som jävlas på jobbet ikväll.
Fast om den lilla konstiga asiaten som först ramlade av stolen, sen somnade och sedan föll ihop bara för att glatt vinka hej då till alla innan han gick är där igen kanske jag flinar lite.
No comments:
Post a Comment