jag antar att det står 3-0 till min byrå.
och jag är inte i närheten av en reducering, den dominerar totalt, konstant, i alla dimensioner.
Denna byrå som skulle förändra mitt liv till det bättre har lagt sig som en gigant på mitt golv och visat sitt innanmäte, redo att besegras men väl medveten om sin suveränitet. För i dess spår följde budbäraren, den 20 sidor tjocka vita manualen som beskriver hur alla över två hundra skruvar och spikar ska sättas i. Det lamslog mig likt ett ormbett i benet. Jag ville bara fly och sova fram tills jobbet trygga vrår skulle skydda mig mot byrå-monstret Malm. Där har jag gömt mig nu i två dagar och skyllt min flickas stundande avfärd till Paris som ursäkt för att jag inte orkat ta tag i att skruva ihop skiten.
Fast jag vill ju göra det. Jag vill så gärna att hon ska se hur det blir och visa att jag kan. Om jag nu kan det. Sen smög sig denna lite illmariga tanke upp att när hon nu har tjatat på mig i säkert fyra månader att köpa en sån här möbel, ja då får hon fan vara med och sätta ihop den. Och om inte det går för sig får hon ikläda sig kort-kort kjol och plocka fram pom pom-bollarna för jag kommer behöva all uppmuntran som går att få..
sen kanske.. nu är det frukost.
..och jag har ju ett bord att sätta ihop också...
och jag är inte i närheten av en reducering, den dominerar totalt, konstant, i alla dimensioner.
Denna byrå som skulle förändra mitt liv till det bättre har lagt sig som en gigant på mitt golv och visat sitt innanmäte, redo att besegras men väl medveten om sin suveränitet. För i dess spår följde budbäraren, den 20 sidor tjocka vita manualen som beskriver hur alla över två hundra skruvar och spikar ska sättas i. Det lamslog mig likt ett ormbett i benet. Jag ville bara fly och sova fram tills jobbet trygga vrår skulle skydda mig mot byrå-monstret Malm. Där har jag gömt mig nu i två dagar och skyllt min flickas stundande avfärd till Paris som ursäkt för att jag inte orkat ta tag i att skruva ihop skiten.
Fast jag vill ju göra det. Jag vill så gärna att hon ska se hur det blir och visa att jag kan. Om jag nu kan det. Sen smög sig denna lite illmariga tanke upp att när hon nu har tjatat på mig i säkert fyra månader att köpa en sån här möbel, ja då får hon fan vara med och sätta ihop den. Och om inte det går för sig får hon ikläda sig kort-kort kjol och plocka fram pom pom-bollarna för jag kommer behöva all uppmuntran som går att få..
sen kanske.. nu är det frukost.
..och jag har ju ett bord att sätta ihop också...
No comments:
Post a Comment