Min kropp är fortfarande lite sliten efter innebandy och flytt i kombination med för korta nätter men det är en skön känsla, den att liksom bli övertygad om att jag faktiskt har en kropp och inte bara är utsatt för en lång och välgjord (nå ja) illusion.
Det var Sandras möbler som än en gång skulle flyttas och nu skulle de hem till mig. Det gjorde susen för min egen lägenhet som nu faktiskt verkar ha reinkarnerats och när jag fått ned min lilla säng och, på något vis utan att ens förstöra någonting, våldsamt tryckt in den i mitt redan överfulla förråd så ser jag fram emot att sova här. Framförallt under dessa få dagar som är kvar tills det att Sandra drar till croissant-landet.
På tal om det, varför är det så att så fort man gjort som ens kloka mor säger när det kommer till biljettbeställning, "var ute i god tid", så sänks priset i efterhand på en annan resebyrå med 400 jävla kronor?
Jag ska lägga till det till min lista över så kallade "vuxenheter" jag inte vill ta till mig. Där finns nu alltså både planering och "ute i god tid".
Planera saker kan ju vara bra, tycker säkert många men skulle jag skriva en bok, och det skulle bli en tjock en, över alla gånger jag planerat minitiuöst bara för att få se allt bli påsatt av en stor fet gris då de mest osannolika skitsaker kommer upp, helt slumpmässigt, så skulle nog inte så många tro mig.
Så fort jag planerar någonting går varningslampan hos den lilla djävul som gjort det till sin hobby att förstöra mina planer och han skrider genast till verket. Ibland blir det bara någon halvmesyr till försök att röra till det men jävlar i havet, han får till det emellanåt. Och då snackar vi långväga planer med långa kedjor av händelser som vid tidpunkten då jag inser vad som hänt, är helt obegripliga och jag får nästan svindel vid tanken på hur det ser ut. Ofta brister jag ut i ett uppgivet skratt med tendenser till grov galenhet.
Nu ska vi gå.
till neverever land.
ikea, snälla ha en byrå åt mig, det kommer fan förändra mitt liv!
Det var Sandras möbler som än en gång skulle flyttas och nu skulle de hem till mig. Det gjorde susen för min egen lägenhet som nu faktiskt verkar ha reinkarnerats och när jag fått ned min lilla säng och, på något vis utan att ens förstöra någonting, våldsamt tryckt in den i mitt redan överfulla förråd så ser jag fram emot att sova här. Framförallt under dessa få dagar som är kvar tills det att Sandra drar till croissant-landet.
På tal om det, varför är det så att så fort man gjort som ens kloka mor säger när det kommer till biljettbeställning, "var ute i god tid", så sänks priset i efterhand på en annan resebyrå med 400 jävla kronor?
Jag ska lägga till det till min lista över så kallade "vuxenheter" jag inte vill ta till mig. Där finns nu alltså både planering och "ute i god tid".
Planera saker kan ju vara bra, tycker säkert många men skulle jag skriva en bok, och det skulle bli en tjock en, över alla gånger jag planerat minitiuöst bara för att få se allt bli påsatt av en stor fet gris då de mest osannolika skitsaker kommer upp, helt slumpmässigt, så skulle nog inte så många tro mig.
Så fort jag planerar någonting går varningslampan hos den lilla djävul som gjort det till sin hobby att förstöra mina planer och han skrider genast till verket. Ibland blir det bara någon halvmesyr till försök att röra till det men jävlar i havet, han får till det emellanåt. Och då snackar vi långväga planer med långa kedjor av händelser som vid tidpunkten då jag inser vad som hänt, är helt obegripliga och jag får nästan svindel vid tanken på hur det ser ut. Ofta brister jag ut i ett uppgivet skratt med tendenser till grov galenhet.
Nu ska vi gå.
till neverever land.
ikea, snälla ha en byrå åt mig, det kommer fan förändra mitt liv!
No comments:
Post a Comment