Jag vaknade på soffan då morgonen började ljusna. 05.15 visade klockan, jag hade somnat i den förtrollande värmen av min flicka och då hon gått till sängen hade jag antagligen inte rört en fena utan bara legat kvar där jag låg och trott att hon också gjorde det.
När vi vaknade igen, i samma säng, sken solen in runt kanterna på gardinerna och det verkade åter igen vara en sprudlande vårdag, likt den för några dagar sedan då vi gick ut till Västra hamnen för att äta frukost men där ingen frukost fanns. Nu hade vi åter samma planer och efter en stunds velande och läsande i Preacher fick jag arslet ur vagnen och bestämde mig således för att följa med.
Vilket till en början övertygade mig om att det var en fantastiskt bra idé men när Sandra pratat med sin kompis, vilken vi skulle möta och göra sällskap med ut dit, slutade det med att hon svor då hon lagt på luren och genast började rikta sin irritation mot mig. Och vad är ett bättre mål än mig och min väska? Detta års mest onödiga bråk höll på att uppstå då frågor som "varför", "varför inte", "är det nån skillnad?" och dumma kommentarer haglade ur hennes mun och fick mig att helt tappa lusten att gå till västra hamnen, stan eller vart som helst.
När det kommer från henne, som inte är den människa i världen som ivrigast av alla kånkar runt på en väska i onödan, att hon inte förstår skillnaden på att dra med just en väska till hamnen, ca 2.5 timmars promenad fram och tillbaks, eller in till stan, kanske 25 min promenad, så känns det bara lönlöst att föra en konversation över huvud taget.
Just därför sket jag i det och ser nu fram emot innebandyn ikväll och att jobba till sent.
så var det med den promenaden.
När vi vaknade igen, i samma säng, sken solen in runt kanterna på gardinerna och det verkade åter igen vara en sprudlande vårdag, likt den för några dagar sedan då vi gick ut till Västra hamnen för att äta frukost men där ingen frukost fanns. Nu hade vi åter samma planer och efter en stunds velande och läsande i Preacher fick jag arslet ur vagnen och bestämde mig således för att följa med.
Vilket till en början övertygade mig om att det var en fantastiskt bra idé men när Sandra pratat med sin kompis, vilken vi skulle möta och göra sällskap med ut dit, slutade det med att hon svor då hon lagt på luren och genast började rikta sin irritation mot mig. Och vad är ett bättre mål än mig och min väska? Detta års mest onödiga bråk höll på att uppstå då frågor som "varför", "varför inte", "är det nån skillnad?" och dumma kommentarer haglade ur hennes mun och fick mig att helt tappa lusten att gå till västra hamnen, stan eller vart som helst.
När det kommer från henne, som inte är den människa i världen som ivrigast av alla kånkar runt på en väska i onödan, att hon inte förstår skillnaden på att dra med just en väska till hamnen, ca 2.5 timmars promenad fram och tillbaks, eller in till stan, kanske 25 min promenad, så känns det bara lönlöst att föra en konversation över huvud taget.
Just därför sket jag i det och ser nu fram emot innebandyn ikväll och att jobba till sent.
så var det med den promenaden.
1 comment:
okej coolt. jag förstår dig. jag förstår den andra versionen också. jag genomlever såna sura gräl jag också med alldeles för täta mellanrum
Post a Comment