Jag vaknade och jag vaknade och jag vaknade igen och jag vaknade en tioende gång. Jag tror att det var då jag gick upp, om det inte var den tjugonde gången. Till Daugava åt jag frukost och bestämde med Fredrik att ses för julklapps inköp, vilket gått ganska bra tidigare år och vilka är vi att bryta mot traditioner under julveckorna? Jo, vi är vi, det betyder dock inte att vi brände våra skepp inför kommande jular utan vi sågs och gick tillsammans genom stadens affärer och utomhus-stånd, bara för att komma fram till att vi inte alls visste vad vi skulle köpa. Vi vill ju båda två, som de snälla pojkvänssjälar vi är, köpa de bästa julklappar till våra små flickor, båda två. Och båda våra flickor är ganska små, och bestämda, fast där slutar likheterna. Mångfald berikar heter det, synd att det inte gäller de banor i vilka mina tankar går när det gäller att klura ut vad Sandra vill ha för något.
Hur slår jag in ett sminkbord eller en lampa och tar med till Berlin? Det går ju inte och det är skittråkigt. Kärringjävel att bara åka iväg sådär, det försvårar ju mina inköp (som om jag kunnat gömma något så stort..)!.
Efter en stund hade vi båda inhandlat varsin sak, både till våra kärlekar och till oss själva, ett backgammon och ett Nintendo Wii... vilket i skrivande stund kandiderar till årets bästa inköp.
Backgammonspelet fick inte slumra i sin kartong någon längre tid för inne på Grue satte undervisningen igång och fast att Fredrik tyckte det var jämna matcher och att han med all säkerhet kommer fortsätta hävda att jag aldrig vunnit över honom, precis som i biljard, poker och airhockey (pffffft), så var han chanslös.
Vi lämnade Grue, stärkta av vinster och förvanskade sanningar och satte bilen i rörelse mot..någonstans som han hade programmerat in på sin gps..men han visste inte vad det hette.
Det är dock inget som hindrar två ljushuvuden utan lokalsinne att hitta för utan en enda felkörning (kan man köra fel om man inte vet vart man ska?) så strosade vi strax runt inne på ett lager med begagnade möbler, bestick, glas och tallrikar, mattor och lampor och bord och stolar och allt som kunde vara gammalt och använt.
Där bestämde jag mig för att vara duktig och ta en bild på en söt liten stol vars välvda design och röda pfluffsiga dyna förde tankarna tillbaks ett par hundra år, men precis som med alla andra tekniska jävla skitsaker (inte du Wii, inte du, du är fin) så fungerade det inte och Sandra får helt enkelt fantisera om denna stol som hon nog aldrig kommer att få se.
Och i de krokarna var det som variationen denna dag tog slut, vi har druckit öl, ätik kakor och pizza och spelat Wii Sports sedan dess vilket nu, nästan smått otroligt, uppgår till sex-sju timmar om jag inte tar helt fel. Min axel värker, köttutrymmet mellan tummen och resten av handflatan gnäller och hela min vänstra underarm gnyr i smärta just som jag skriver detta.
Det var en fantastisk dag det här. Tänk om den kunde fått en än fantastisk avslutning också av att hinna läsa lite i min nyinköpta "Endless Nights" av Neil Gaiman och av att myssomna med det där lilla tjejtrollet..
Nåja, jag väntar på något gott och då väntar jag otåligt.
Jag vet vad jag ska göra, jag ska tröstäta lite chips så jag kan komma ned till Berlin helt fet och sunkig.
FettoAndreas kramar trollrövSandra.
mmmmmmmm
soon soon.
Hur slår jag in ett sminkbord eller en lampa och tar med till Berlin? Det går ju inte och det är skittråkigt. Kärringjävel att bara åka iväg sådär, det försvårar ju mina inköp (som om jag kunnat gömma något så stort..)!.
Efter en stund hade vi båda inhandlat varsin sak, både till våra kärlekar och till oss själva, ett backgammon och ett Nintendo Wii... vilket i skrivande stund kandiderar till årets bästa inköp.
Backgammonspelet fick inte slumra i sin kartong någon längre tid för inne på Grue satte undervisningen igång och fast att Fredrik tyckte det var jämna matcher och att han med all säkerhet kommer fortsätta hävda att jag aldrig vunnit över honom, precis som i biljard, poker och airhockey (pffffft), så var han chanslös.
Vi lämnade Grue, stärkta av vinster och förvanskade sanningar och satte bilen i rörelse mot..någonstans som han hade programmerat in på sin gps..men han visste inte vad det hette.
Det är dock inget som hindrar två ljushuvuden utan lokalsinne att hitta för utan en enda felkörning (kan man köra fel om man inte vet vart man ska?) så strosade vi strax runt inne på ett lager med begagnade möbler, bestick, glas och tallrikar, mattor och lampor och bord och stolar och allt som kunde vara gammalt och använt.
Där bestämde jag mig för att vara duktig och ta en bild på en söt liten stol vars välvda design och röda pfluffsiga dyna förde tankarna tillbaks ett par hundra år, men precis som med alla andra tekniska jävla skitsaker (inte du Wii, inte du, du är fin) så fungerade det inte och Sandra får helt enkelt fantisera om denna stol som hon nog aldrig kommer att få se.
Och i de krokarna var det som variationen denna dag tog slut, vi har druckit öl, ätik kakor och pizza och spelat Wii Sports sedan dess vilket nu, nästan smått otroligt, uppgår till sex-sju timmar om jag inte tar helt fel. Min axel värker, köttutrymmet mellan tummen och resten av handflatan gnäller och hela min vänstra underarm gnyr i smärta just som jag skriver detta.
Det var en fantastisk dag det här. Tänk om den kunde fått en än fantastisk avslutning också av att hinna läsa lite i min nyinköpta "Endless Nights" av Neil Gaiman och av att myssomna med det där lilla tjejtrollet..
Nåja, jag väntar på något gott och då väntar jag otåligt.
Jag vet vad jag ska göra, jag ska tröstäta lite chips så jag kan komma ned till Berlin helt fet och sunkig.
FettoAndreas kramar trollrövSandra.
mmmmmmmm
soon soon.
No comments:
Post a Comment