Jul

Julafton tillbringades hos bror min. En lugn och mycket stillsam dag, bortsett från två mycket energiska barn som sprang, proppade i sig julgodis, sprang ännu mer, slet upp presentpapper och sprang ännu lite mer. Granen lyste och det märktes knappt att lille Max upptäckt chokladkulorna inslagna i folie som hängde i den Han hade uppenbarligen kommit på att det bara vara att plocka ned dem och långsamt ta bort det konstiga omslaget för att komma åt det smaskiga som gömdes inuti. Helt obemärkt gick det dock inte förbi då kulorna försvann och hans ansikte täcktes av choklad, så efter en kort förmaning om att han inte fick äta dem drog han slutsatsen att det enda rätta var att springa fram, sno åt sig en och gömma sig i hörnet av rummet där han i all hast tryckte in både choklad och folie i munnen. Inte heller denna list lyckades dock till hans fulla förnöjsamhet men brist på godis var ju inget problem just denna dag och efter ett helt lass godsaker somnade han som en stock då kvällen nalkades.

Nu är det juldag. Sägs det, det känns mer som bara en 25e December. Därför valde jag att jobba över julen, så jag bara kan stänga av och vänta tills det är dags att bege sig dit. Jag är glad att jag kunde tillbringa gårdagen med brorsans familj och inte vara helt själv, men julen i sig i år är fullständigt tom. Tyvärr är det ju inget som jag kan svara när nästa person frågar hur julen var, självklart är julen bra, det är den ju alltid och om något lilla skulle vara fel måste ju en tirad och frågor och misstänksamma blickar riktas mot en.

Kanske är det just därför jag har svårt för tiden strax innan jul. Den som ska vara förväntansfull och glad, full av julstök, förberedelser och gemenskap. Den som aldrig var som alla beskrev den och som bara innehöll förhoppningar om längre tystnad än fula och hårda ord stöpta i ilska.

Så många dagar av ogrundat hopp, enbart tillkommet pga de idéer vi alla växer upp med och som sprider ut sig i samhället som en sanning och en norm, kulminerade i så många år i en dag av framtvingad glädje med ett löjets skimmer över sig. En vecka som alltid skulle berättas och beskrivas som glad, lycklig, julig. Helst med vit snö, en stor gran, allra helst en riktig gran, en som innefattade förbanande barr. En där rimmen tog över och julsånger hördes, men där svordomar, förbannelser och ingående förklaringar om ånger och oduglighet var det normala. Precis som alltid, men ibland kallas det "jul" och ibland inte.

Julens tid och dess budskap för fortfarande med sig glädje och förhoppningar. Dessvärre hand i hand med föraningen att det när som helst kommer förbytas i en känsla av att bara få slippa allt och helst inte existera mer. En julaftons dröm om att försvinna.

Tur då att en liten Max kan få humöret att dansa. Eller en 3.5-årig Albin som efter en lång och exalterad förklaring om..tekoppas och evolution bryter ut i slutsatsen att det är flygande pizzor.

Snart dags att gå till jobbet. Bara en timme och en halv mer..

God Jul och god fortsättning.