För ungefär ett år sedan arrangerade Casino Cosmopol ett stort spektakel som de kallade "Nästa Steg". Det gick främst ut på att alla inom företaget skulle få lite bättre överblick över affärsidén, konceptet, hur stor organisationen är och också vaggas in i statens trygga famn där vi alla tas om hand och uppskattas. Det bjöds på föredrag, uttalanden av de höga hönsen, stå-up-komik och även fest med dans, dricka och en inhyrd DJ-Cute (eller nåt). Henne tror jag att jag såg naken i sitt rum då jag stod ute på gården och väntade på att min moster skulle plocka upp mig för min överraskningsvisit hos mina morföräldrar. Trots att jag bara hann vara där en halvtimme så fick jag se mormors vitnande ansikte när hon förvånat öppnade dörren och hann även hälsa på min morfar som satt och såg på hockey-VM: "Är det Björn?" "Nej..det är Andreas, hej morfar.".
Efter att hela Nästa Steg-spektaklet var avslutat skulle självklart diverse tidningar återge sin version av det hela och förstå-sig-påare, kloka gubbar och andra levnadsvana människor myntade sina åsikter om "Statens bortslösade miljoner" och "miljonfester". Allt i vanlig tradition alltså. Ett liv som inte går helt i gråskalans tecken måste ju hängas ut och piskas på pungen, offentligt. Jag tror att de flesta av oss, många hundra anställda, blev lite positivt överaskade av arrangemanget, även om en del bitar hade väldigt mycket till övers att önska. Framförallt vad gäller de styrandes yttranden.
Men i stort var vi nöjda och efter Nästa Steg kändes det som att företaget kanske fattat någonting och var på väg åt rätt håll. Om inte annat, vilket kanske är mer sannolikt, så hade många av oss anställda fått tillfälle att prata, dansa, dricka och ha kul med andra på jobbet under lösare former och fortfarande nu, mer än ett år efteråt så känns det att vi har roligare på jobbet än tidigare.
Nu är det dock dags för mitt eget "nästa steg".
Jag har, efter att ha klarat table test och intervju i Köpenhamn, sagt upp mig och ska nu bara leva ut min semester och förbereda mig mentalt på den kommande utmaningen. Mer spel, sånt som kräver mer av dealern, danska, vilket är ett jävla fuck-tugg och så pendlandet. Men det ska gå vägen, det är jag övertygad om och att det tagit så pass lång tid för mig att söka mig söderut är att jag inte riktigt känt mig övertygad om att det är rätt sak för mig att göra.
När jag gick in på casinot för att meddela mitt beslut för en av mina favorit-fm's så visste hon snart vad jag skulle säga och tyckte att "Andreas, det är jättetråkigt. Och jättedåligt för casinot. Men jag förstår dig, gör det. Lycka till."
Det värmde, dels för att det byggde på mitt lilla självförtroende gällande vad jag kan på jobbet, men också att hon stödde mig. Hon har själv provat på olika jobb och rest runt, självklart vet hon hur mycket man kan uppleva när man är ung och har chansen.
Så det är ditåt det lutar.
Nu däremot ska jag trycka i mig lite kvällsmat (sandraarsle anmärkte på att jag skrev "frukost") sen är det CSI och helvete om jag inte somnar strax därefter med tanke på att vi ställt klockan på 04.00.
För fucks sake, gå upp klockan Fyra! Då har jag inte ens slutat jobbet i normala fall.
Fast nu är det inte normalt, allt är så jävla mycket bättre än normalt så varför inte.
Berlin. Mata oss ditt, vackra helvete.
Efter att hela Nästa Steg-spektaklet var avslutat skulle självklart diverse tidningar återge sin version av det hela och förstå-sig-påare, kloka gubbar och andra levnadsvana människor myntade sina åsikter om "Statens bortslösade miljoner" och "miljonfester". Allt i vanlig tradition alltså. Ett liv som inte går helt i gråskalans tecken måste ju hängas ut och piskas på pungen, offentligt. Jag tror att de flesta av oss, många hundra anställda, blev lite positivt överaskade av arrangemanget, även om en del bitar hade väldigt mycket till övers att önska. Framförallt vad gäller de styrandes yttranden.
Men i stort var vi nöjda och efter Nästa Steg kändes det som att företaget kanske fattat någonting och var på väg åt rätt håll. Om inte annat, vilket kanske är mer sannolikt, så hade många av oss anställda fått tillfälle att prata, dansa, dricka och ha kul med andra på jobbet under lösare former och fortfarande nu, mer än ett år efteråt så känns det att vi har roligare på jobbet än tidigare.
Nu är det dock dags för mitt eget "nästa steg".
Jag har, efter att ha klarat table test och intervju i Köpenhamn, sagt upp mig och ska nu bara leva ut min semester och förbereda mig mentalt på den kommande utmaningen. Mer spel, sånt som kräver mer av dealern, danska, vilket är ett jävla fuck-tugg och så pendlandet. Men det ska gå vägen, det är jag övertygad om och att det tagit så pass lång tid för mig att söka mig söderut är att jag inte riktigt känt mig övertygad om att det är rätt sak för mig att göra.
När jag gick in på casinot för att meddela mitt beslut för en av mina favorit-fm's så visste hon snart vad jag skulle säga och tyckte att "Andreas, det är jättetråkigt. Och jättedåligt för casinot. Men jag förstår dig, gör det. Lycka till."
Det värmde, dels för att det byggde på mitt lilla självförtroende gällande vad jag kan på jobbet, men också att hon stödde mig. Hon har själv provat på olika jobb och rest runt, självklart vet hon hur mycket man kan uppleva när man är ung och har chansen.
Så det är ditåt det lutar.
Nu däremot ska jag trycka i mig lite kvällsmat (sandraarsle anmärkte på att jag skrev "frukost") sen är det CSI och helvete om jag inte somnar strax därefter med tanke på att vi ställt klockan på 04.00.
För fucks sake, gå upp klockan Fyra! Då har jag inte ens slutat jobbet i normala fall.
Fast nu är det inte normalt, allt är så jävla mycket bättre än normalt så varför inte.
Berlin. Mata oss ditt, vackra helvete.
No comments:
Post a Comment