Det är natt, jag sitter i min brors lägenhet och Predator 2 går på tv. En film som är uselt gjord, spelad och skriven. Den är så dålig att inte ens den förmodade underhållningen av en elak jägar-alien kan hålla intresset för filmen i liv längre än fem sekunder i sträck.
Jag börjar bli trött och ska snart lägga mig, sviterna efter gårdagens festande sitter i och fast jag inte är katastrofalt och fysiskt handikappad av alla öl så känner jag mig ändå smått trött och, spännande nog, vid liv.
På vägen hit, lyssnandes på White Stripes och Winnerbäck insåg jag hur mycket mer välkomnande det är att komma till en stad när solen skiner. Istället för att komma in i en grå stad som under allt vatten har gett upp hoppet och fullkomligt skiter i om du är där eller inte så låter solen dig åtminstone tro att någon ser fram emot ditt besök.
Då kvällen igår spenderades med Hanna, hennes kille och kompisar, drickandes vin, öl och sjungandes I walk the line på en alldeles för uppspeedad karaoekebar har denna dag bara varit ett långt slappande. Kaffe, min lilla farmor, en öl och sen brorsans soffa, that's it and it's mighty fucking fine.
Imorgon ska jag fundera på hur och när jag ska ta mig ut till min kära skog och också om det Björn sa stämmer, att en filmatisering av Garth Ennis och Steve Dillons serie Preacher, är sann eller inte. Om det är sant finns det ingen annan film jag ser mer fram emot än just den. Och hur skulle jag kunna tycka annorlunda? Jag har uppslukats av böckernas teorier, språk, sex, våld och berättelser i åtskilliga timmar. Kan någon eller några göra den rättvisa på vita duken är det ett stort jävla måste att se den.
Nu ska jag sova och läsa ett eller två av Sandras sms hon skickat de senaste dagarna. Det värmer mig lite och jag vill gärna tro att jag somnar lättare efteråt. Hon ringde mig från England när jag var full och berättade att hon var vilsen i London. Jag gjorde vad jag kunde och la mig på rygg i hallen och det var allt som behövdes för att hon skulle hitta vägen igen. Ligga på rygg är förresten något jag absolut måste göra snart, under henne och känna hennes kropps minsta partier och dofter. Får jag inte ta henne hårt och länge snart, så jag blir stolt över hur hon stönar och himlar med ögonen så blir jag galen.
Tills dess får jag nöja mig med att prata skit med min storebror i Norrköpings lillebror-stad. Där det enda som är nytt är att de har fått en färglad rondell så att trafikskolorna inte längre behöver åka ända in till Norrköping för att öva på att åka i cirklar.
Jag börjar bli trött och ska snart lägga mig, sviterna efter gårdagens festande sitter i och fast jag inte är katastrofalt och fysiskt handikappad av alla öl så känner jag mig ändå smått trött och, spännande nog, vid liv.
På vägen hit, lyssnandes på White Stripes och Winnerbäck insåg jag hur mycket mer välkomnande det är att komma till en stad när solen skiner. Istället för att komma in i en grå stad som under allt vatten har gett upp hoppet och fullkomligt skiter i om du är där eller inte så låter solen dig åtminstone tro att någon ser fram emot ditt besök.
Då kvällen igår spenderades med Hanna, hennes kille och kompisar, drickandes vin, öl och sjungandes I walk the line på en alldeles för uppspeedad karaoekebar har denna dag bara varit ett långt slappande. Kaffe, min lilla farmor, en öl och sen brorsans soffa, that's it and it's mighty fucking fine.
Imorgon ska jag fundera på hur och när jag ska ta mig ut till min kära skog och också om det Björn sa stämmer, att en filmatisering av Garth Ennis och Steve Dillons serie Preacher, är sann eller inte. Om det är sant finns det ingen annan film jag ser mer fram emot än just den. Och hur skulle jag kunna tycka annorlunda? Jag har uppslukats av böckernas teorier, språk, sex, våld och berättelser i åtskilliga timmar. Kan någon eller några göra den rättvisa på vita duken är det ett stort jävla måste att se den.
Nu ska jag sova och läsa ett eller två av Sandras sms hon skickat de senaste dagarna. Det värmer mig lite och jag vill gärna tro att jag somnar lättare efteråt. Hon ringde mig från England när jag var full och berättade att hon var vilsen i London. Jag gjorde vad jag kunde och la mig på rygg i hallen och det var allt som behövdes för att hon skulle hitta vägen igen. Ligga på rygg är förresten något jag absolut måste göra snart, under henne och känna hennes kropps minsta partier och dofter. Får jag inte ta henne hårt och länge snart, så jag blir stolt över hur hon stönar och himlar med ögonen så blir jag galen.
Tills dess får jag nöja mig med att prata skit med min storebror i Norrköpings lillebror-stad. Där det enda som är nytt är att de har fått en färglad rondell så att trafikskolorna inte längre behöver åka ända in till Norrköping för att öva på att åka i cirklar.
3 comments:
känns det ok att din flickvän benämner dina vänner som fittor och andra diverse otrevliga saker? I sin blogg alltså, så att alla kan läsa. hur ställer du dig inför det? blir inte förhållandet förbannat tråkigt efter ett tag när man inte kan umgås tillsammans med varandras vänner?
konstigt. ni skriver så mycket om hur ni knullar varandra hårt hit och dit. men för inte så länge sedan kunde man läsa i sandras blogg om hur hon inte alls ville eller kunde ha sex och att ni ej haft det på jättelänge. det var berörande att läsa. det ni håller på med nu är mest fjantigt.
måste ni egotrippa varandra genom bloggen på det sättet hela tiden.
åååh häääärligt det är att läsa kommentarerna och inse att folk är sånna jävla idioter som läser blogg efter blogg och blir upprörda. LÄS INTE DÅ FÖR FAN !!!
Post a Comment