Jag satt i fönstret och tände min första lilla cigg nånsin här i lägenheten. Från fönsterkarmen kunde jag se ut över gården och staren, tror jag, som jagade någonting i buskarna och på duvan som satt uppflugen i körsbärsträdet och åt alla vad den ville. Det väckte lite avundssjuka. Tänk att bara kunna flyga sådär, flaxa till och försvinna iväg, flyga vart som helst och ibland hitta ett schysst träd att sätta sig i och äta mellanmål.
Tankarna förde mig tillbaks till ett av de gamla körsbärsträden som jag och Jakob brukade klättra upp i. Den breda stammen med klykan där tjocka, mörka grenar delade sig uppåt och vilken vi kom upp på genom att ta tag i en låg gren och häva oss upp. Sen var det bara att välja en gren, balansera ut på den, greppa tag i någon av de lika tjocka grenarna som stack ut över och svinga sig upp till en bekväm sittposition, mittibland ett skrikrött hav av körsbär. Och där satt vi, ibland bara på vägen hem och ibland i två timmar, ätandes, pratandes och planerandes över vilken sjö vi skulle besöka för nästa fisketripp.
Det känns på en gång både avlägset och lockande. Jag längtar dit redan nu, jag kan inte bärga mig tills min semester börjar i slutet på Juli.
Fiska, körsbär och en cigg under en stjärnklar himmel.
Jag saknar Vintergatan.
Tankarna förde mig tillbaks till ett av de gamla körsbärsträden som jag och Jakob brukade klättra upp i. Den breda stammen med klykan där tjocka, mörka grenar delade sig uppåt och vilken vi kom upp på genom att ta tag i en låg gren och häva oss upp. Sen var det bara att välja en gren, balansera ut på den, greppa tag i någon av de lika tjocka grenarna som stack ut över och svinga sig upp till en bekväm sittposition, mittibland ett skrikrött hav av körsbär. Och där satt vi, ibland bara på vägen hem och ibland i två timmar, ätandes, pratandes och planerandes över vilken sjö vi skulle besöka för nästa fisketripp.
Det känns på en gång både avlägset och lockande. Jag längtar dit redan nu, jag kan inte bärga mig tills min semester börjar i slutet på Juli.
Fiska, körsbär och en cigg under en stjärnklar himmel.
Jag saknar Vintergatan.
2 comments:
Outsourcing! Har du inte hort talas om indierna som far ga pa dialekttraning for att lara sig perfekt amerikanska sa att de kan svara pa microsoftfragor at amerikaner. Jag jobbar pa sitel som jobbar at diverse foretag med kundsupport, bl.a. LG, sa jag svarar pa svenska samtal fran svenska LGkunder. Bredvid mig sitter italierna och bredvid dem grekerna osv. Billigt att lagga allt i spanien och valdigt vanligt. Finns sakert tio callcenters bara i Barcelona dar man klarar sig pa svenska. Sjukt! Allt i kapitalismens namn. Men jag ar ratt nojd anda. Vi hors och halsa folk!
hördu Johnny!
hur är det i Barca? Vi hade ju nästan planer på att se hur det ser ut där..
Post a Comment